bästevänner! jag älskar er. jag vill inte att de ska vara såhär, jag mår piss,  sämst, asså allt är helt fel när det är såhär. liksom ja vill bli sams, ja vill verkligen. men hur ska jag göra? säg nånting. jag förstår verkligen inte. jag vet vad jag har gjort, men.. de känns som att ni aldrig tänker förlåta mig. det känns som att ni hatar mig. de är ni som gör beslutet om vi nånsin ska komma tillbaka dit vi va. jag vet, de låter helt överdrivet, men de känns verkligen som att ni inte vill ha me oss att göra längre. som att de är ni tre nu, att vi aldrig mer ska vara bästisar. och jag hoppas att jag känner fel, helt och hållet, för om det blir så.. att vi inte är bästisar längre, då klarar jag mig inte. jag behöver er. jag älskar er. jag tänker iallafall inte släppa taget. ta den tid ni vill, men jag hoppas att de blir bra snart!



puss  sötis


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0